Någon som saknar ett tält?
Någon som tappat bort sitt tält? Isåfall ligger det i min gaderob och ser ut som en svart fin sommarklänning. I mitt huvud tänkte jag "åh vad fint att ha klänning och vara höggravid, då svajar kjolen så fint i vinden". I verkligheten var detta inte lika vackert, det ser ut som att jag besökt swerockfestivalen och stulit någons tält i brist på kläder.
Idag är det varmt. JÄTTEVARMT! Vi ska förhpopningsvis pallra oss iväg till nydala för att sola och mysa på stranden. Får se hur det går att ligga med magen i vädret. Tack och lov så finns där en toalett så jag slipper köra hem och kissa var 45 minut, det skulle ha blivit ett evigt rännande fram och tillbaka. Ikväll är planen att vi ska gå ut och äta bara jag och Jimmy. Känns som att man bode passa på innan lilleman kommer ut.
Igår hade jag fullt upp hela dagen. Steg upp tidigt för att baka innan solen blev allt för varm. Slavade i köket fram till lunch vilket resulterade i apelsinrutor och cookies. Det var inte bara en gång jag tänkte "vad har jag gett mej in på, en höggravid ska inte baka". Nåja,det gick bra och jag avslutade baket med en rejält mjölig mage och svettig panna. Nu finns det fika om någon vill hälsa på!
Till middag igår fick jag den brillianta idén att vi skulle grilla på balkongen. Detta var inte heller någon sådär jättefiffg ide eftersom solen ligger på vid middagstid och det var sjukt varmt på vår balkong. Det kändes som att jag knappt behövde tända grillen, maten skulle ha blivit grillad i alla fall precis som jag blev. Jag är fortfarande ovan med att ha en jättemage som sticker ut från kroppen så självklart lyckades jag lägga den på grillen ett flertal gånger. När vi vant oss vid värmen så var det faktiskt riktigt mysigt ute på balkongen. Jimmy satt och plinkade på gitarren och sommarkänslorna flödade. Maten blev jättegod och magen blev bara lite bränd.
Jag och Jimmy börjar bete oss mer och mer som en mamma och en pappa istället för två unga människor. Igår när jag såg att det var strålande sol tänkte jag inte "åh, vilket ölväder". Isälltet tänkte jag "åh, vilket bra hänga tvätt-väder" och gick genast och startade en maskin fast det inte behövdes. Det är precis något som min mamma skulle göra på samma sätt som hon i panik samlar ihop saker att slänga för "sopbilen kommer idag!". Senare på kvällen var både jag och Jimmy lite uttråkade och vi kände att vi ville göra något riktigt skoj! Nu kanske ni tänker att vi åkte och satte oss på en uteservering eller besökte någon fest. Fel, fel, fel. Vi åkte och handlade på en ica-butik som vi aldrig varit på tidigare! Vilket sant fredagsnöje för ett par bivande föräldrar. Väl inne på affären blev Jimmy sugen på en öl i solen. "Det finns öl i kylen hemma", sa jag. "Dom är så starka" svarar han då. Vem säger så om inte en blivande pappa?! På kvällen när klockan började bli strax efter elva hör jag mig själv säga "nej, om man skulle ha gått och lagt sig, det är ju faktiskt en dag imorgon också". Snacka om en äkta mamma-fras!
Nu ska jag njuta av en god frukost tillsammans med min älskling.
Trots en stor mage och svällande fötter så är livet underbart. Jag har en fantastiskt sambo vid min sida och en
son i magen. Livet har aldrig varit bättre och jag njuter av varje sekund.
Ps. passa er så att ni inte brinner upp idag.
Till Pappa: Igår spädde jag ut juicen med vatten så att den skulle räcka längre. Då tänkte jag på dej.
Någon har bajsat i min hall
Dagarna börjar kännas längre och längre eftersom jag bara går hemma och väntar. Igårkväll trodde jag nästan att lilleman ville ut, för jag hade massa förvärkar och ett ständigt tryck neråt som inte ville försvinna. Tog ett varmt bad och vilade hela kvällen och då blev det bättre. Jimmy blev lite nervös när han insåg att jag inte packat bb-väskan än och menade att om han skulle måsta packa den i panik vet man aldrig riktigt vad som kommer med. Det kan jag iofs hålla med om. Så nån dag framöver ska jag se till att packa den så vi är redo om bebis vill komma tidigare än planerat. Kontrollfreak som jag är har jag dock redan skrivit en nogrann lista på vad som ska med i bb-väskan samt köpt de saker som jag inte hade, så det enda som jag inte gjort är att lägga ner dessa saker i en väska.
Idag har jag suttit och tittat på recept och bestämt vad jag ska baka och laga för mat och fylla upp frysen. Tänkte att jag nog inte kommer vara så sugen på att stå i köket första veckorna och då kan färdiga matlådor vara en bra ide. Ska börja med at baka lite bröd och fika i veckan. Tog även en långpromenad idag. Eller.. det kändes som en långpromenad och tog väldigt lång tid, men egentligen gick jag bara några 100-meter ner til affärerna på mariedal.
Jag har kommit på en lösning på hur jag ska få tyst på djävulskatten här hemma. Eftersom de alltid sover i sovrummet så har jag slutat att dra upp rullgardinen + att jag lägger igen dörren dit in på dagarna.. plötsligt tror kissarna att det är natt och sover snällt. Jag måste förståss tassa omkring alldeles försiktigt här hemma så att de inte ska vakna. Dessutom kan jag inte gå in i sovrummet och jag kommer på mej själv med att tänka "tyst, katterna sover" när någon lever om. För övrigt så bajsade Eddie i hallen imorse.. jag lyckades komma på honom precis när det skedde och tänkte "nu ska jag uppfosta den här jävla skitfabriken" (är inte första gången han bajsar utanför lådan.) Så sant som det är sagt så tog jag tag i nackskinnet och bar honom till kattlådan. Sedan fick jag SÅ dåligt samvete att jag bara ville grina. Är det kanske gravidhormonerna som spökar?! Vad spelar lite bajs i hallen för roll, det går ju att plocka upp! Jag har haft dåligt samvete hela dagen vilket har resulterat i en hel del godsaker för Mr. katt.
Något mycket märkligt hände mej idag. Jag tänkte "nu ska jag vara lite nyttig och hämta en morot och knapra på". Jag går till kylen.. tänker på hur nyttig jag ska vara.. tittar på moroten och.. plötsligt sitter jag i soffan och smaskar på en bit MOROTSKAKA, det var inte alls vad jag hade tänkt mej!
"Det var inte jag", svarade Eddie med oskyldig blick när jag frågade vem som bajsat i hallen.
Tillbakablick
Den 27 december 2007 ringde jag Jimmy på jobbet och bad honom köpa hem ett graviditetstest eftersom min mens inte hade kommit. Eftersom vi inte hade planerat barn trodde vi båda att mensen bara var sen men valde att testa för att vara på den säkra sidan. När Jimmy äntligen kom hem med testet så fungerade det inte, det var utgånget datum. Vilken besvikelse! Mest jobbigt var förståss att jag återigengå var tvungen att gå omkring och vara kissnödig för att kunna testa igen. Vi åkte i alla fall iväg till apoteket och köpte två nya tester, sen hem och vänta några timmar igen. 
Sen kom plusset och vi blev chockade och lite ställda. Ska vi ha barn?! Jag bearbetade beskedet genom att grina och surra om vartannat, medan Jimmy mest var tyst och funderade. Det roliga var att bara några dagar innan hade jag skojat med Jimmy och sagt att jag ville ha en bebis i julklapp. Vid den här tiden var jag nog ungefär i vecka 6. Vi satt i soffan länge denna kväll när vi fick beskedet. Såklart var vi överlyckliga men också väl medvetna om att hela vårt liv skulle förändras.
Lyckliga blivande
föräldrar.
I takt med att magen blivit större och större har vår längtan efter att få träffa denna lilla varelse också växt.
Vi känner oss redo att bli föräldrar och livet får en störr mening.
På ultraljudet i vecka 18 hade vi bestämt oss för att ta reda på könet på bebisen. Till en början var det svårt att se men tillslut visade han oss sin lilla pilleville. Vi bestämde ganska tidigt att vår son ska heta ELVIS Jimson Borgström.
Idag är jag i vecka 35 och det är 41 dagar kvar till beräknad förlossning.
Inga mera lurviga ben
Ikväll ska vi grilla lax och grönsaker och till efterrätt ska jag göra en morotskaka med jättemycket glasyr.
Imorse fick jag användning för Jimmys manliga kunskaper i rakning. Han fick närmligen raka mina ben eftersom jag själv har lite svårt för att komma åt bra med tanke på magen. Jag kan visserligen böja mej ner till benen men det känns som att jag mosar både bebisen och mina lungor. Dessutom finns risken att jag inte kommer upp igen om jag böjer mej ner. Tur att Jimmy är en rikig karl som både kan torka mina spyor och raka mina ben. Det förstnämda blev det mycket av i början av graviditeten då jag inte direkt mådde toppen. Dessutom läste jag att gravida helst inte ska tömma kattlådan, så jag har därför tagit tillfälle i akt och låter Jimmy göra det. Däremot måste jag stolt påpeka att mitt humör har varit toppen hela graviditeten. Inga konstiga humörsvängningar eller så. DET ÄR SANT! FRÅGA JIMMY!
Bebisen tar mer och mer plats i magen, vilket kanske inte är så konstigt. Han verkar finna en tjusning i att ligga nära sin mammas revben och trycka lite extra mycket när jag ska sitta. Det har även börjat ila en hel del i bäckenet, tror det är den blivande rockstärnan som övar på att headbanga.
Ballongfötter och borttappade armar
Sitter för tillfället med fötterna högt uppe på en pall. Har varit igång och städat lite och då sväller fötterna upp till ballonger och börjar värka. Det här med att vara gravid är så mysigt ibland! Tidigare idag har vi varit och storhadlat, det tar också på krafterna. Varje gång vi handlar säger vi till varandra att vi inte ska köpa något onödigt. Lika fullt hittar vi nått nytt och spännande som vi bara måste provsmaka. Idag kom vi hem med ostbollar och chokladkakor. Men vem behöver inte lite choklad?
Inatt blev jag väckt av en panikslagen pojkvän. Han tryckte tummen på mitt ögonlock och sa "VAR ÄR MIN ARM?!" Vad svarar man på en sån fråga?! Jag hoppades verkligen att den satt fast på hans kropp men man vet ju aldrig riktigt säkert. Men jo, där under kudden låg den. Det visade sig att armen domnat bort och han hade därmed tappat känseln i den. Dessutom var han nog inte riktigt vaken.
Tidigare konstaterade både jag och Jimmy att vi fortfarande inte riktigt förstått att vi ska ha barn. Jag har insett att jag är gravid (!!!) och att det bor en bebis i magen, men jag kan ändå inte riktigt förstå att vi ska bli föräldrar till den lilla gossen. Han kommer vara med oss hela livet! Ibland får jag upp väldigt mysiga bilder i huvudet. T.ex. när Jimmy ska försöka lära lillgossen att spela trummor och gitarr. Det kommer antagligen att låta förjävligt första tiden men som mamma ska jag bara stå och le och säga "det låter ju underbart". Jimmy kommer bli världens bästa rockpappa och jag får lov att ta rollen som bullmamma och sagotant. Men innan det blir frågan om att lära gossen att rocka loss ska han först vara en liten liten bebis som jag ska mysa med dygnet runt. Snart har vi en alldeles egen liten familj! Först ska jag förståss trycka ut honom.
Vad har jag i magen?
När jag vaknade imorse var jag lite nervös. Är de verkligen en bebis jag har i magen?!
"Känn hur rumpan blir tung och bred"
God förmiddag kära läsare. Jag har precis suttit och tränat andningstekniker inför förlossningen. Köpte Anna´s profylaxkurs på DVD, hoppas att tekniken ska hjälpa mej lite i alla fall. Man känner sig dock otrooligt töntig när man sitter framför TV:n och tränar på att andas. Som om jag inte kunde det tidigare?! I en övning säger tanten "slappna av och känn hur rumpan blir tung och bred", jag och Jimmy håller alltid på att skratta ihjäl oss när vi hör detta. Som om det skulle vara ett problem för mej?! En tung och bred rumpa har jag övat på i hela livet =)
En av övningarna går ut på att Jimmy ska nypa mej hårt i låret medan jag ska försöka slappna av och andas igenom smärtan. Är inte det lite lustigt?! Uppmana partnern att misshandla den gravida! =) Jag kommer få ett blåmärke!
Till helgen när jag får besök av min vän C ska jag tvinga henne att öva med mej. Haha!
Efter andningsövningarna kommer att avsnitt om massagetips som Jimmy kan utföra på mig under och mellan värkarna. Jag trodde jag skulle få njuta när vi övade med det visade sig snarare bli ett tufft träningspass. Allt visades så fort så jag hann inte med. Först skulle jag stå på knä, sen luta mig mot väggen, sen sitta, sen ner på knä igen osv. Jag studsade upp och ner som en idiot och fick upp flåset rejält (vilket inte är så svårt när man är höggravid)
Igår gjorde jag något som jag aldrig gjort förut, nämligen oljade in balkongen. Har ni hört så tokigt?! Vem kunde ana att jag hade såna kunskaper!? Det va dock inte det lättaste med en mage i vägen eftersom jag bara hade en vanlig pensel och var tvungen sitta på golvet medan jag oljade. Om jag går över tiden i graviditeten och blir less ska jag komma ihåg att liknande övningar kan vara bra för att sätta igång förlossningen. Antingen olja in balkongen eller skruva ihop ikea-möbler, båda är lika effektiva.
49 dagar kvar
Idag har jag varit på mödravården en snabbis för att mäta, väga och ta prover. Vikten stod stilla vilket var skönt. Ju längre jag kan skjuta upp att väga som en flodhäst desto bättre. Hittills har jag gått upp 7-8 kilo, känns helt ok. Magen hade växt från 29 cm till 31 cm. Har hunnit ligga både över och under kurvan men ligger ganska normalt nu. Gossen var vaken när barnmorskan skulle lyssna på lillhjärtat så det slog hela 160 slag per minut. Om han är lik på sin käre far så låg han nog och tänkte på falukorv och kakor, hjärtat har en tendens att klappa lite fortare då.
I övrigt så ska dagen bjuda på städning och kattvård. Katthåret flyger i vinden och när man hittar katthår i öronen inser man att de är dax för en boxningsmatch med kissarna för att slita bort så mycket hår som möjligt.
Måste även ta tillfälle i akt att beklaga mej på smhi´s väderprognos. Hur kan de alltid lyckas ha helt fel?!
Så här glad ser Jimmy ut efter att ha
provat skjortor och insett att 90% är
aningen taighta.
Djävulen har flyttat in
De senaste dagrna har jag putsat upp och målat om spjälsängen och barnstolen. Jag känner mig stolt! Att pyssla på med sådana konstigheter är något helt nytt för mig. Jag har altid valt den smidiga utvägen och köpt saker som ser ut som jag vill ha dom. Denna gång valde vi att köpa begagnad säng och stol för att sedan göra om dessa som vi ville att de skulle se ut. Jag borde nog få vara med i äntligen hemma så duktig som jag varit!
Börjar vara svårare och svårare att sova bra på nätterna. Om det är den besatta katten eller magen som osakar sömnproblemen låter jag vara osagt. Antagligen är det båda två. En sak är säkert, jag längtar till bebisen är ute och jag får sova platt på mage! Inatt när vi skulle sova hade Jimmy ont i axeln. Jag råkade kasta ur mig att han fått musarm och att axeln alltid kommer värka när han sitter vid datorn. Han låg klarvaken med ögon som fågelholkar och stirrade i taket en lång stund efter mitt uttalande. Jag höll tydligen på att skrämma livet ur honom. Idag har jag sett hur han tagit sig på axelns och kännt efter jättenoga med oro i blicken.. stackars karl =) Förmodligen är det inte alls frågan om någon musarm utan bara lite värk efter konstig sovställning och en alldeles för pratglad flickvän.
Man ska aldrig säga aldrig
"Jag ska aldrig blogga" har länge varit den inställning jag haft till bloggande. Men ju fler bloggar jag själv börjat följa desto mer sugen har jag varit på att starta en egen blogg. Så jag bestämde mig för att svälja min stolthet och ge mig in i bloggens värld.
Dessutom känner jag att jag äntligen har något vettigt att blogga om - jag har en bebis i magen och familjelivet har därmed startat. Jag kommer inte skriva om modet för det intresserar mig inte. Jag kommer inte heller att skriva om alla fantastiska resmål jag besökt, för det är helt enkelt inte min grej. Däremot finns det risk för att jag skriver om att jag stirrat på min underbara bebis i ett helt dygn eller om hur mycket jag tycker om min nya dammsugare. Ibland kan jag också bli aningen filosofisk - men räkna inte med några överdrivet djupa tankar.
Så ger jag mig in i bloggens värld, det återstår att se om det är något som passar mig eller om detta blir det enda jag skriver.
