Elvis och mamma

Sitter för tillfället med fötterna högt uppe på en pall. Har varit igång och städat lite och då sväller fötterna upp till ballonger och börjar värka. Det här med att vara gravid är så mysigt ibland! Tidigare idag har vi varit och storhadlat, det tar också på krafterna. Varje gång vi handlar säger vi till varandra att vi inte ska köpa något onödigt. Lika fullt hittar vi nått nytt och spännande som vi bara måste provsmaka. Idag kom vi hem med ostbollar och chokladkakor. Men vem behöver inte lite choklad?

Inatt blev jag väckt av en panikslagen pojkvän. Han tryckte tummen på mitt ögonlock och sa "VAR ÄR MIN ARM?!" Vad svarar man på en sån fråga?! Jag hoppades verkligen att den satt fast på hans kropp men man vet ju aldrig riktigt säkert. Men jo, där under kudden låg den. Det visade sig att armen domnat bort och han hade därmed tappat känseln i den. Dessutom var han nog inte riktigt vaken. 

Tidigare konstaterade både jag och Jimmy att vi fortfarande inte riktigt förstått att vi ska ha barn. Jag har insett att jag är gravid (!!!) och att det bor en bebis i magen, men jag kan ändå inte riktigt förstå att vi ska bli föräldrar till den lilla gossen. Han kommer vara med oss hela livet! Ibland får jag upp väldigt mysiga bilder i huvudet. T.ex. när Jimmy ska försöka lära lillgossen att spela trummor och gitarr. Det kommer antagligen att låta förjävligt första tiden men som mamma ska jag bara stå och le och säga "det låter ju underbart". Jimmy kommer bli världens bästa rockpappa och jag får lov att ta rollen som bullmamma och sagotant. Men innan det blir frågan om att lära gossen att rocka loss ska han först vara en liten liten bebis som jag ska mysa med dygnet runt. Snart har vi en alldeles egen liten familj! Först ska jag förståss trycka ut honom.