Elvis och mamma

Sitter vid datorn och gapar stort. Det har hänt något som aldrig tidigare hänt: Elvis ligger och sover för kvällen helt själv! Detta är första gången jag har kunnat stiga upp efter att han somnat utan att han vaknat. Det här är första kvällen jag är vaken utan honom! Varannan minut springer jag till sovrummet för att se att det verkligen är sant. När jag upptäcker att han fortfarande sover gott dansar jag segerdansen och Jimmy skrattar åt mej. Men nu till frågan.. vad ska jag göra när inte Elvis är vaken?!

Idag är sista dagen i Älvsbyn, imorgon lämnar jag och Elvis byn för att återvända till lilla pappsen i Umeå som vi saknar så otroligt mycket. Dagarna här har varit trevliga. Elvis har gosat med sin mormor och morfar, lekt med bästa kompisen Elton, busat med kusinen Emma. Vi har även hunnit med en shoppingtur till luleå, promenerat och fikat på mormors jobb. Elvis börjar få mer och mer rutiner, men för tillfället är nätterna lite struliga. Han vaknar ungefär 5 gånger per natt och jag är så trött att jag ibland stoppar tutten i örat istället för i munnen på honom.

Två dagar i rad har lilleman bajsat en rejäl kaka i sin mammas knä. Första gången får jag väl skylla mej själv eftersom jag hade honom naken i knäet. Andra gången tror jag faktiskt att min son var tankeläsare. Jag hade nämligen tagit på mej mina nyinköpta byxor, de första jeansen efter förlossningen. Jag satt och tänkte på hur fruktansvärt obekväma byxorna var och längtade efter mina gamla mjukisbyxor. Rätt vad det är bajsar Elvis på mina nya byxor och jag tackar och bockar för att jag måste byta tillbaka till de gamla. 

     
De två kändisbeisarna - Elvis och Elton

Elvis är världens snyggaste men han har varit inne i en jobbig period och hans mamma har både slitit sig i håret, gråtit och vandrat omkring utmattad i brist på sömn. Nu har vinden vänt och Elvis har haft många bra dagar då han både sover och charmar sin stackars mamma. Han äter som en häst och dubbelhakorna överlappar varandra. Även låren har fått sig en och annan valk och det är lite osäkert vad som hör till rumpan och vad som hör till låren.  Men det är ju inte så konstigt att man blir lite knubbig när man äter varannan timma dygnet runt.

Nu befinner vi oss i älvsbyn hos Elvis mormor och morfar. Här finns många barnvakter att utnyttja. Jag har köpt mej en ny bok och hoppas att jag hinner läsa lite nu i dagarna. Försökte läsa igårkväll men somnade innan jag tagit mej igenom första sidan. Sömn är nått som jag inte fått så mycket av senaste veckorna. Elvis ammar fortfarande flera gånger varje natt och ibland måste vi upp och skutta omkring i lägenheten i 45 minuter innan han lyckas somna om.  Jag har inte riktigt haft tid att tänka på mej själv. Ibland kan jag spegla mej när jag är på någon affär och upptäcka att tröjan sitter avigt, håret är på sned och jag har torkad kräk på halsen. Livet som mamma är stressigt ibland men andra gånger är det alldeles underbart. Leendet man får på morgonen, känslan när en liten hand nyper kring ens finger eller en naken babyrumpa gör att allt annat känns oviktigt.

  
Elvis med morfar, gammelfarmor och morbror.

Äntligen har vi lyckats ta oss till Elvis pappas hemtrakter för att besöka släkten. När vi väl var där hölls även en bröllopsfest för Jimmys mamma och Janne som gift sig tidigare under hösten. Äntligen fick Elvis se sin mamma i annat än mjukisbyxor och otvättat hår. Men jag erkänner att jag var lite nervös för att han inte skulle känna igen mej i både mascara och festkläder. Festen var i alla fall mycket trevlig och Elvis gick från famn till famn hela kvällen. Eftersom både Elvis mormor och farmor var där förväntade vi oss ett och annat slagsmål om vem som skulle få hålla i denna underbara gosse men till allas besvikelse blev det inte ett enda litet faceslap. Festen var mycket trevlig och det bjöds bland annat på god mat, sång och ett bajskalas från mammas lille skithög.

Sorsele är en lustig liten håla. På lördagmorgonen skulle jag, Jimmy och Elvis gå på en promenad till affären för att köpa det sista till festen. Vi han inte mer än utanför dörren så hade vi i princip passerat hela Sorsele. På en minut hade vi passerat första affären, två minuter den andra affären och sen fanns det liksom inte mer. Längs vägen snubblade Jimmy på ett trappsteg och menade att det trappseget fanns minsann inte där när han bodde i Sorsele. Irritationen var stor, varför ändra på nått som alltid varit?! Inne på affären var det öde. Jag, Jimmy och Elvis var de enda kunderna och personalen stod överallt och hälsade glatt. Jag tänkte att "här har inge varit senda 1987 och nu är de glada över att få kunder igen". Efter 15 sekunder hade vi gått igenom hela affären och då blev vi stoppade av en personal som bjöd på cider och en smörgås. "När ni fikat klart får ni gära fylla i det här formuläret" sa han sedan. När jag såg formuläret insåg jag varför all personal stått på rad och varit så artiga. Formuläret handlade nämligen om en undersökning om hur man bleivit bemött av personalen på affären. Jag åt upp min torra smörgås och fyllde i att vi blivit bra bemötta, men att de borde agera normalt för att få ett ärligt svar.