Elvis och mamma

Äntligen har vi lyckats ta oss till Elvis pappas hemtrakter för att besöka släkten. När vi väl var där hölls även en bröllopsfest för Jimmys mamma och Janne som gift sig tidigare under hösten. Äntligen fick Elvis se sin mamma i annat än mjukisbyxor och otvättat hår. Men jag erkänner att jag var lite nervös för att han inte skulle känna igen mej i både mascara och festkläder. Festen var i alla fall mycket trevlig och Elvis gick från famn till famn hela kvällen. Eftersom både Elvis mormor och farmor var där förväntade vi oss ett och annat slagsmål om vem som skulle få hålla i denna underbara gosse men till allas besvikelse blev det inte ett enda litet faceslap. Festen var mycket trevlig och det bjöds bland annat på god mat, sång och ett bajskalas från mammas lille skithög.

Sorsele är en lustig liten håla. På lördagmorgonen skulle jag, Jimmy och Elvis gå på en promenad till affären för att köpa det sista till festen. Vi han inte mer än utanför dörren så hade vi i princip passerat hela Sorsele. På en minut hade vi passerat första affären, två minuter den andra affären och sen fanns det liksom inte mer. Längs vägen snubblade Jimmy på ett trappsteg och menade att det trappseget fanns minsann inte där när han bodde i Sorsele. Irritationen var stor, varför ändra på nått som alltid varit?! Inne på affären var det öde. Jag, Jimmy och Elvis var de enda kunderna och personalen stod överallt och hälsade glatt. Jag tänkte att "här har inge varit senda 1987 och nu är de glada över att få kunder igen". Efter 15 sekunder hade vi gått igenom hela affären och då blev vi stoppade av en personal som bjöd på cider och en smörgås. "När ni fikat klart får ni gära fylla i det här formuläret" sa han sedan. När jag såg formuläret insåg jag varför all personal stått på rad och varit så artiga. Formuläret handlade nämligen om en undersökning om hur man bleivit bemött av personalen på affären. Jag åt upp min torra smörgås och fyllde i att vi blivit bra bemötta, men att de borde agera normalt för att få ett ärligt svar.