Elvis och mamma

Att vara mamma är helt underbart och supermysigt, men det har också sina baksidor, det ska jag inte sticka under stolen med. Inatt har Elvis vaknat hela tiden. Jag har ammat, bytt blöja, rapat, ammat igen, bytt blöja igen, rapat igen och ändå har han inte velat somna om. Tillslut var all ork bortblåst och det enda jag ville var att sova i sisådär 14 dygn. När orken inte längre fanns kvar bestämde jag mej för att göra ett sista ordentligt försök innan jag skulle väcka Jimmy och be om hjälp. Sätter mej i soffan för att återigen slänga fram mina såriga bröst till lillgrisen. När han ammat i en evighet och äntligen var påväg att somna la jag upp honom på axeln för att han skulle få rapa. Han hostar till och kräks en jätteladdning som rinner längs hela min rygg och ända ner till fötterna. Samtidigt känner jag hur bröstmjölken sipprar ner längs magen. I just den stunden ville jag bara sätta mej ner för att gråta. Där stod jag, mitt i natten, alldeles nerspydd och väldigt väldigt trött med en klarvaken bebis i famnen och en skrikande katt vid min sida. Livet är komiskt ibland. Jag antar att alla nyblivna föräldrar känner sig hjälplösa ibland, och jag erkänner högt och tydligt: Ibland är det jobbigt att vara mamma! Men större delen av dygnet är det alldeles alldeles underbart!
Se bara vilken fantastisk liten bebis vi får mysa med hela långa dagarna och nätterna: