Elvis och mamma

Vart tar tiden vägen?

Det sägs att små barn hamnar i en separationsfas vid en viss ålder. Denna gång är det dock inte Elvis som hamnat i en separationsfas, utan hans mamma. Jag längtar ihjälp mej efter honom när han sover på dagarna och jag njuter av varje sekund jag spenderar med honom. Plötsligt vill jag inte alls få honom att sova i egen säng, för det ÄR ju så mysigt att sova bredvid varandra. Amningen fungerar så bra och är väldigt mysig men Elvis gapar mer och mer efter burkmat. Han äter ju dock många ggr på nätterna så än är han mammas lilla snuttegris.

Elvis växer så fort och jag oroar mej för att han hux flux sitter vid bordet med snusprilla under läppen och luktar tonårssvett medan jag står vid spisen och undrar vart tiden tog vägen.  



Ps. Titta vilken blå och fin tutte Elvis har. Det är till och med en fotboll på den. Nu blir han säkert väldigt manlig när han blir stor.
Ja, jag är ironisk.

Jag tror att nappen gör susen, vilken man Elvis kommer bli. Själv var jag in på lindex idag och kom ut med en body och byxa i blått och grönt. Tänk om det skulle bli en tjej som skulle måsta ha blått och grönt. Nu får det allt komma ut en kille... =)



Jag är så less på att köpa neutrala färger så nu blir det lite blått här och lite grönt där, kanske lite rött och lila. Jag ska bli värsta hemska mamman som klär sin dotter i pojkfärger. muhahaha...



Jag är tyvärr på praktik från måndag. Men vi kanske kan ses nån eftermiddag för en fika på stan? Jag lär ju sluta runt 14 på dagarna. Kram

Haha,SÅ fin tutte han fått sig Elvis! :-) Har han en matchande blå bitring nu också? hihi..

Så där känner jag oxå! Först har vi tjatat om att det vore skönt att de sov i egen säng men när de väl gör det vill man ha de hos sig. 2-3 h per natt sover jag utan honom och sängen känns så stor. Längre tid än så klarar vi oss inte utan varandra:-)



Vi ses i morgon! Kram

Du har fått en utmärkelse i min blogg!