"Känn hur rumpan blir tung och bred"
God förmiddag kära läsare. Jag har precis suttit och tränat andningstekniker inför förlossningen. Köpte Anna´s profylaxkurs på DVD, hoppas att tekniken ska hjälpa mej lite i alla fall. Man känner sig dock otrooligt töntig när man sitter framför TV:n och tränar på att andas. Som om jag inte kunde det tidigare?! I en övning säger tanten "slappna av och känn hur rumpan blir tung och bred", jag och Jimmy håller alltid på att skratta ihjäl oss när vi hör detta. Som om det skulle vara ett problem för mej?! En tung och bred rumpa har jag övat på i hela livet =)
En av övningarna går ut på att Jimmy ska nypa mej hårt i låret medan jag ska försöka slappna av och andas igenom smärtan. Är inte det lite lustigt?! Uppmana partnern att misshandla den gravida! =) Jag kommer få ett blåmärke!
Till helgen när jag får besök av min vän C ska jag tvinga henne att öva med mej. Haha!
Efter andningsövningarna kommer att avsnitt om massagetips som Jimmy kan utföra på mig under och mellan värkarna. Jag trodde jag skulle få njuta när vi övade med det visade sig snarare bli ett tufft träningspass. Allt visades så fort så jag hann inte med. Först skulle jag stå på knä, sen luta mig mot väggen, sen sitta, sen ner på knä igen osv. Jag studsade upp och ner som en idiot och fick upp flåset rejält (vilket inte är så svårt när man är höggravid)
Igår gjorde jag något som jag aldrig gjort förut, nämligen oljade in balkongen. Har ni hört så tokigt?! Vem kunde ana att jag hade såna kunskaper!? Det va dock inte det lättaste med en mage i vägen eftersom jag bara hade en vanlig pensel och var tvungen sitta på golvet medan jag oljade. Om jag går över tiden i graviditeten och blir less ska jag komma ihåg att liknande övningar kan vara bra för att sätta igång förlossningen. Antingen olja in balkongen eller skruva ihop ikea-möbler, båda är lika effektiva.
49 dagar kvar
Idag har jag varit på mödravården en snabbis för att mäta, väga och ta prover. Vikten stod stilla vilket var skönt. Ju längre jag kan skjuta upp att väga som en flodhäst desto bättre. Hittills har jag gått upp 7-8 kilo, känns helt ok. Magen hade växt från 29 cm till 31 cm. Har hunnit ligga både över och under kurvan men ligger ganska normalt nu. Gossen var vaken när barnmorskan skulle lyssna på lillhjärtat så det slog hela 160 slag per minut. Om han är lik på sin käre far så låg han nog och tänkte på falukorv och kakor, hjärtat har en tendens att klappa lite fortare då.
I övrigt så ska dagen bjuda på städning och kattvård. Katthåret flyger i vinden och när man hittar katthår i öronen inser man att de är dax för en boxningsmatch med kissarna för att slita bort så mycket hår som möjligt.
Måste även ta tillfälle i akt att beklaga mej på smhi´s väderprognos. Hur kan de alltid lyckas ha helt fel?!
Så här glad ser Jimmy ut efter att ha
provat skjortor och insett att 90% är
aningen taighta.
Djävulen har flyttat in
De senaste dagrna har jag putsat upp och målat om spjälsängen och barnstolen. Jag känner mig stolt! Att pyssla på med sådana konstigheter är något helt nytt för mig. Jag har altid valt den smidiga utvägen och köpt saker som ser ut som jag vill ha dom. Denna gång valde vi att köpa begagnad säng och stol för att sedan göra om dessa som vi ville att de skulle se ut. Jag borde nog få vara med i äntligen hemma så duktig som jag varit!
Börjar vara svårare och svårare att sova bra på nätterna. Om det är den besatta katten eller magen som osakar sömnproblemen låter jag vara osagt. Antagligen är det båda två. En sak är säkert, jag längtar till bebisen är ute och jag får sova platt på mage! Inatt när vi skulle sova hade Jimmy ont i axeln. Jag råkade kasta ur mig att han fått musarm och att axeln alltid kommer värka när han sitter vid datorn. Han låg klarvaken med ögon som fågelholkar och stirrade i taket en lång stund efter mitt uttalande. Jag höll tydligen på att skrämma livet ur honom. Idag har jag sett hur han tagit sig på axelns och kännt efter jättenoga med oro i blicken.. stackars karl =) Förmodligen är det inte alls frågan om någon musarm utan bara lite värk efter konstig sovställning och en alldeles för pratglad flickvän.
Man ska aldrig säga aldrig
"Jag ska aldrig blogga" har länge varit den inställning jag haft till bloggande. Men ju fler bloggar jag själv börjat följa desto mer sugen har jag varit på att starta en egen blogg. Så jag bestämde mig för att svälja min stolthet och ge mig in i bloggens värld.
Dessutom känner jag att jag äntligen har något vettigt att blogga om - jag har en bebis i magen och familjelivet har därmed startat. Jag kommer inte skriva om modet för det intresserar mig inte. Jag kommer inte heller att skriva om alla fantastiska resmål jag besökt, för det är helt enkelt inte min grej. Däremot finns det risk för att jag skriver om att jag stirrat på min underbara bebis i ett helt dygn eller om hur mycket jag tycker om min nya dammsugare. Ibland kan jag också bli aningen filosofisk - men räkna inte med några överdrivet djupa tankar.
Så ger jag mig in i bloggens värld, det återstår att se om det är något som passar mig eller om detta blir det enda jag skriver.
