Elvis och mamma

Idag är första gången under hela graviditeten som jag känner mej nervös inför att bli mamma och allt som hör till. Jag satt i soffan och insåg att jag ska bli mamma inom en väldigt snar framtid och de berömda fjärilarna fladdrade till i magen som aldrig förr. Jag är säker på att både jag och Jimmy är redo och att vi kommer klara uppgiften bra. Visst kommer vi känna oss osäkra ibland men vem gör inte det?! Tänk att från en dag till en annan kommer vårat liv att totalförändras, och den dagen närmar sig med stormsteg. Kanske inatt, om tre dagar eller en vecka.

Vi har 1 dag kvar till beräknad förlossning.
Jag har varit gravid i 279 dagar av 280.
Nu är det väldigt väldigt nära.

Har åter igen tagit plats i soffan efter en lunchträff med Jimmy i köket. Jag var själv inte så överdrivet hungrig så jag hade dukat upp med lite blandade goda grönsaker, frukt och yoghurt. Eftersom vi bestämt oss för att äta på Max ikväll tänkte jag att vi kunde behöva en lite nyttigare lunch. När vi fikat klart tittar Jimmy lite försiktigt på mej och säger "nä.. om man skulle ha tagit och stekt sig några korvar". Jag var tydligen korkad som trodde att han skulle nöja sig med en frukt och grönsakslunch. Han var så där sjukt söt så jag att jag blev alldeles varm inombords. "Jag älskar dej", sa jag. "Jag älskar dej... och korv", svarar han då.

Som ni kanske förstått så är lillgossen kvar i magen och jag tror att han kommer stanna där åtminstone en vecka till. Igår gjorde jag allt för att få förlossningen att starta. Först dammsög jag och skurade hela lägenheten, och sen gick jag och Jimmy ut på en rätt lång promenad. Trots detta kände jag inte av en enda värk utan det enda som detta slit ledde till var ond rygg och trötta fötter. När vi kom hem lade jag mej i badet för att mjuka upp min trötta kropp. Dock låg jag mest och frös för hela magen ligger numera ovanför vattenytan större än det isberg som Titanic körde på. Jag känner mej mer och mer svullen i kroppen, framför allt på nätterna. Inatt när jag för femtioelfte gången i rad gick upp för att kissa var jag så svullen i ansiktet att läpparna liksom putade rakt ut. Det hade ju varit trevligt att säga att jag kände mej som Angelina Jolie, men jag kände mej snarare som en blandning av kalle anka och barbapappa.

Nu ska jag baka chokladbollar till Jimmy, fick en beställning på det tidigare idag. Vad är det med karlar och chokladbollar egentligen? Dom verkar inte inse att det är ett bakverk för barn och inte för vuxna. Har ni någon gång sett en kvinna välja en chokladboll på ett café t.ex.?

Inläggen har lyst med sin frånvaro men här kommer en ordentlig uppdatering. Lördag den 23 Augusti gifte sig nämligen Jimmys mamma Ing-Marie med hennes Janne i rådhuset i Umeå. Trots att vigseln var hemlig fick jag och Jimmy den stora äran att agera vittnen. Högravid som jag är började dagen med att försöka trycka in magen i den enorma klänning som jag tidigare skrivit om. Medan bruden gick på hårddiet fram till vigseln för att enligt henne själv inte ha svullen mage gjorde jag precis tvärt om: jag tillät mej att äta precis vad som helst, det fanns liksom ändå inget att göra åt min mage.

Innan vigseln begav jag och Jimmy oss för att möta upp mormor Evy och morfar Nisse som också skulle medverka vid vigseln. Gulligare människor får man leta efter. Evy är en rar och söt dam som piggar upp tillvaron med fantastiska dikter och sin positiva syn på livet. Nisse är som självaste tomtefar. Trots vuxen ålder får jag alltid känslan av att vilja hoppa upp i hans knä och fråga denna skäggiga farbror om hur det egentligen är på nordpolen.

Vigseln var en fin och kort ceremoni och efteråt stannade vi upp på trappan utanför för fotografera oss. När jag sedan tittade på bilderna gjorde jag en fasansfull upptäckt. Jag var så svullen att jag hade valkar vid fotknölarna. Otroligt läckert måste jag säga! Skräcken blev änu större när jag upptäckte att en av bilderna täcks av något mörkt och stort som liksom skuggar hela bilden. JAG! Det enda som syns är en enorm höggravid kvinna och det är då jag bestämmer mej för att ställa mej bakom kameran istället. Nåja, jag är ju trots allt två personer i en så jag antar att jag är ursäktad. 

Resten av dagen bestod av mat och dryck i olika former. I brudparets hotellrum blev vi bjuda på en ohälsosam mängd tårta med tillhörande kaffe och champagne. Tack och lov har jag ingen figur att tänka på så återigen kunde jag äta precis hur mycket jag ville. Efter tårtan gick vi ner till en kinarestauran för att vräka i oss ris, friterat, soja och massa annat gott. Om jag inte var sprickfärig innan middagen kan jag garantera att jag var det efteråt. Både jag och Jimmy blev så mätta att vi varken orkade prata eller röra på oss. När vi suttit och stirrat en stund bestämde vi oss för att åka hem. Väl hemma kastade vi oss på sängen och däckade. Vi var båda nöjda efter en fantastisk dag men hade alldeles för mycket mat i magarna. (Glöm för allt i världen inte att jag även hade en 3-4kilos bebis i magen.). 

    
   

Regnet vräker ner och himlen fylls av ett tjockt grått täckte. Jag sitter vid datorn med en latte i handen och njuter av det dåliga vädret. På något underligt sätt är detta bland det mysigaste väder som finns. Man kan sitta inne och njuta av lugnet och den dämpade belysningen. Att det dessutom blir mörkare och mörkare på kvällarna är helt underbart. Jag skulle gärna ta en långpromenad i mörkret och dofta på den härliga kvällsluften. Dock får jag nöja mej med att sitta på balkongen och sniffa luft eftersom mina ben och fötter ogärna promenerar. Här om dagen när vi var och handlade sent på kvällen var det alldeles mörkt när vi kom ut från affärn. Jag fick en myskänsla i kroppen och utbrast "ska vi inte åka hem, krypa ner under en filt,  dricka te och prata om framtiden".  Jag tittade på Jimmy och såg skräcken i hans ögon. Han var först tyst men mumlade sedan något och då insåg jag att  min idé inte lät lika bra i hans öron som i mina. Nåja, det blev väl någon sorts kompromiss som innehöll choklad, tv-tittande och te. Haha, han är lustig min älskling, och alldeles underbar.

Idag har vi gått in i vecka 39 (38+0) vilket innebär att vi nått fram till den period då förlossningen kan ske när som helst. Får mer och mer sammandragingar men de kommer fortfarande väldigt oregelbundet och inte så jätteofta.
För en gång skull vill jag inte att förlossningen ska sätta igång de närmsta dagara. Jimmy har nämligen fått problem med ryggen och är sjukskriven. Vi är som två pensionärer som har svårt att röra oss. Tur att jag mår så pass bra som jag gör så att Jimmy kan få vila sin rygg.

Helgen har varit lugn som vanligt. Men vad annat förväntar man sig av en höggravid?! Det är inte direkt att jag vill gå ut på krogen och svänga på höfterna. Ibland brukar jag dock ställa mej framför spegeln här hemma och dansa lite och skratta. Det ser otroligt lustigt ut med en gigantisk mage! Dessutom hoppas jag på att mina sexiga höftrörelser kan få bebisen att skämmas så mycket över sin mamma att han väljer att lämna min kropp och komma ut i stora världen.

Jag har inga direkta planer för veckan. Eftersom Jimmy är sjukskriven blir det nog mest at vi är hemma och beklagar oss för varandra över jobbig halsbränna eller onda rygg. Det känns alltid mycket bättre när man har någon att beklaga sig för.

Dagen har varit mycket händelserik. Vi började med att åka till mödravården där vi hade tid kl 10. Där gjorde vi det vanliga: mätte, vägde och tog prover. Allt såg bra ut. Ska tillbaka imorgon för att ta ytterligare ett blodprov för att se varför det kliar så mycket på min kropp. Detta prov måste tas på fastande mage, så jag får inte äta något imorgonbitti. Tror nog att jag kommer magra bort utan frukost. Magen hade i alla fall växt ytterligare 2 cm och mitt sf-mått ligger nu på 35cm. Jag frågade barnmorskan om hon kände ungefär hur stor han var, och hon sa att det i alla fall inte var någon jätteliten bebis.

Efter mvc-besöktet åkte vi ner till stan. På vägen dit höll vi på att bli påkörda en blond liten gosse som uppenbarligen tyckte det var viktigare att prata med passageraren än att se var man kör. Jag såg vad som var på väg att hända och fick ur mej något ohörbart mummel för att varna Jimmy som körde. Skönt att veta att man reagerar genom att bli stum i sådana situationer. Eller inte.

Väl nere på stan åt vi lunch på en indisk restaurang. Jättegott! Jimmy ville äta på Max som vanligt men jag fick välja denna gång. Sedan hittade jag, hör och häpna, en klänning som jag kunde ha! Jag kan inte säga att den satt så där superbra, men jag fick minsann på mej den. Provade två olika klänningar. I den ena såg jag ut som en 1800-talsdam ikväll ett jättestort nattlinne och i den andra såg jag ut som en korsning mellan en affärskvinna och en valross. Det fick bli den sistnämnda. Man får se lite konstig ut när man är gravid.

Nere på stan blev vi stoppade av en kille som gjorde reklam för ett elbolag. Jag mumlade något ohörbart för att visa att vi inte var intresserade. Tydligen tyckte han att mitt mummel lät som finska. "JAG KOMMER FRÅN GOD-EL", sa han högt och övertydligt medan han pekade på loggan på sin tröja. "FÖRSTÅR NI?". Öhh, vi blev båda så ställda och fick inte ur oss ett ord. "VILKET ELBOLAG HAR NI?",frågade han ännu mer övertydligt. När vi sedan svarade på svenska blev han lite generad och utbrast "jaha, är ni från sverige, jag trodde ni kom från finland". Han tjatade på oss en stund om att vi skulle byta elbolag men vi var rätt ointresserade och sa att vi hellre ville gå och fika, vilket vi gjorde.

Dagen avslutades med en joggingtur. Du läste rätt, jag har sprungit! Jag sprang nästan hela vägen från parkeringen till lägenheten bara för att bevisa att jag kunde om jag verkligen ville. Det måste ha sett väldigt roligt ut med en springande höggravid kvinna som svängde extra på armarna för att försöka få lite mer fart. Väl i lägenheten la jag mej utmattad på sängen och krävde fotmassage av Jimmy. Han är så snäll och ger mej fotmassage nästan varje gång jag ber om det, och det mina vänner är inte bara en gång per dag.

Jag har de senaste dagarna lagat mat i mängder. Det kan vara bra att ha hemlagad mat i frysen efter förlossningen. Kommer nog inte ha tid att stå i köket första veckorna. Idag har jag i alla fall gjort två pajer - en lax och potatispaj och en broccoli och svamppaj. Igår gjorde jag laxpudding och vegetarisk lasagne. Tidigare i veckan gjorde jag morotspannkaka, vegetarisk chili con carne och spagetti med vegsås. Frysen är full i mat men jag tänkte försöka använda mina kunskaper i tetris för att göra ytterligare lite plats i frysen för en sista maträtt.

Den 27 december 2007 ringde jag Jimmy på jobbet och bad honom köpa hem ett graviditetstest eftersom min mens inte hade kommit. Eftersom vi inte hade planerat barn trodde vi båda att mensen bara var sen men valde att testa för att vara på den säkra sidan. När Jimmy äntligen kom hem med testet så fungerade det inte, det var utgånget datum. Vilken besvikelse! Mest jobbigt var förståss att jag återigengå var tvungen att gå  omkring och vara kissnödig för att kunna testa igen. Vi åkte i alla fall iväg till apoteket och köpte två nya tester, sen hem och vänta några timmar igen. 

 Sen kom plusset och vi blev chockade och lite ställda. Ska vi ha barn?! Jag bearbetade beskedet genom att grina och surra om vartannat, medan Jimmy mest var tyst och funderade. Det roliga var att bara några dagar innan hade jag skojat med Jimmy och sagt att jag ville ha en bebis i julklapp. Vid den här tiden var jag nog ungefär i vecka 6. Vi satt i soffan länge denna kväll när vi fick beskedet. Såklart var vi överlyckliga men också väl medvetna om att hela vårt liv skulle förändras.
 
Lyckliga blivande
föräldrar.

     
   
I takt med att magen blivit större och större har vår längtan efter att få träffa denna lilla varelse också växt.
Vi känner oss redo att bli föräldrar och livet får en störr mening. 
På ultraljudet i vecka 18 hade vi bestämt oss för att ta reda på könet på bebisen. Till en början var det svårt att se men tillslut visade han oss sin lilla pilleville. Vi bestämde ganska tidigt att vår son ska heta ELVIS Jimson Borgström.
Idag är jag i vecka 35 och det är 41 dagar kvar till beräknad förlossning.

Sitter för tillfället med fötterna högt uppe på en pall. Har varit igång och städat lite och då sväller fötterna upp till ballonger och börjar värka. Det här med att vara gravid är så mysigt ibland! Tidigare idag har vi varit och storhadlat, det tar också på krafterna. Varje gång vi handlar säger vi till varandra att vi inte ska köpa något onödigt. Lika fullt hittar vi nått nytt och spännande som vi bara måste provsmaka. Idag kom vi hem med ostbollar och chokladkakor. Men vem behöver inte lite choklad?

Inatt blev jag väckt av en panikslagen pojkvän. Han tryckte tummen på mitt ögonlock och sa "VAR ÄR MIN ARM?!" Vad svarar man på en sån fråga?! Jag hoppades verkligen att den satt fast på hans kropp men man vet ju aldrig riktigt säkert. Men jo, där under kudden låg den. Det visade sig att armen domnat bort och han hade därmed tappat känseln i den. Dessutom var han nog inte riktigt vaken. 

Tidigare konstaterade både jag och Jimmy att vi fortfarande inte riktigt förstått att vi ska ha barn. Jag har insett att jag är gravid (!!!) och att det bor en bebis i magen, men jag kan ändå inte riktigt förstå att vi ska bli föräldrar till den lilla gossen. Han kommer vara med oss hela livet! Ibland får jag upp väldigt mysiga bilder i huvudet. T.ex. när Jimmy ska försöka lära lillgossen att spela trummor och gitarr. Det kommer antagligen att låta förjävligt första tiden men som mamma ska jag bara stå och le och säga "det låter ju underbart". Jimmy kommer bli världens bästa rockpappa och jag får lov att ta rollen som bullmamma och sagotant. Men innan det blir frågan om att lära gossen att rocka loss ska han först vara en liten liten bebis som jag ska mysa med dygnet runt. Snart har vi en alldeles egen liten familj! Först ska jag förståss trycka ut honom.