Elvis och mamma

Elvis har blivit en stor gosse. I torsdags var vi på barnavårdscentralen och Elvis vägde hela 8 kilo och var 66 cm lång. Besöket på bvc är en historia för sig. När vi vaknade på torsdagmorgonen snöade det för fullt och jag insåg att promenaden till BVC inte skulle bli den enklaste. Vi gick i god tid för att inte bli sena och redan innan vi lämnat gården rann svetten längs min rygg. Att köra vagn i decimeterdjup snö är var defenitivt inte lätt. Snön piskade mej i ansiktet och tillslut visste jag inte om jag kört in i snödrivan eller var jag höll till.

Väl framme på BVC satte jag mej utmaddat i soffan. Elvis hade förståss sovit gott hela vägen och jag var lite smått avundsjuk på honom. Hade vagnen varit större hade jag också velat ligga i den och mysa. När vi satt i väntrummet märktes det tydligt att en av oss inte hade bajsat på nån dag. Elvis började fisa högt och tydligt och tro mej när jag säger att fisarna luktade värre än morbror Tobbes fisar. Smått generad fick vi äntligen gå in till bcv-tanten och svara på samma frågor som alltid. Äter han? JA! Sover han? NEJ!

Sen var det dax för 5-månaderssprutan. Elvis var så duktig och gnällde mest bara till vid sticket. Jag däremot kände mej svimfärdig och förundrades över att min son redan är modigare än sin mamma. Efter sprutan kom barnläkaren för att göra en rutinundersökning. Hon tittade lite på honom, böjde lite på benen, klämde lite på pungen och sa absolut inget. En alldeles normal barnläkare med andra ord! Jag och Jimmy undrar om alla barnläkare är stumma eller bara de som vi träffat.

Idag är det lördag och vi sitter mest och väntar på Tommy, Linda och Emma som ska besöka oss i helgen. Jag hade hoppats på att Elvis skulle sova nån timma nu på dagen innan dom dök upp men han vägrar sova. Samtidigt som jag skriver gungar jag vagnen med ena foten men Elvis ligger med stirrande ögon tjurar.  

  
Blöjornas påve.

Sitter i soffan och myser medan Elvis sover och Jimmy spelar datorn. Vi är sedan några timmar hemkomna från Sorsele där vi spenderat helgen tillsammans med Elvis farmor och övrig släkt på Jimmys sida. Att åka till en by i inlandet är en speciell resa. Snön lyste vit och renarna sprang på vägen. Vi mötte antagligen dubbelt så många renar som bilister längs vägen vilket är lite lustigt. Vi passerade by efter by med de enda namnet fular än de andra och alla har de något gemensamt. Byarnas namn slutar nämligen på -sele. Blattniksele, Sappetsele, Harrbosele, Rusksele osv. Renda rappakaljan.  Jimmy påstår även att det finns ett ställe som heter Kåtaliden men om det är sant vet jag inte. Medan vi passerade dessa småbyar ploppade den enda fördomen efter den andra upp i min skalle. Vad är det för typer som bor här?!  Ungkarlar med gardiner från 70-talet?! 

Resan gick i alla fall bra och Elvis sov snällt större delen av vägen. Själv knaprade jag morötter och drack vatten i och med min nya diet. Avundsjukt sneglade jag på Jimmy som smaskade både på en snickers och en mars medan jag kände hur morotsbiten växte i munnen. Väl framme i Sorsele kom en farmor utspringade från sin bostad. Att hon hade längtat efter sitt barnbarn blev uppenbart då jag upptäckte att hon inte hade hunnit ta på sig några skor utan stod i sockar i den kalla snön och hälsade oss välkomna.

Helgen passerade fort men vi hann med både det ena och de andra: Tittade film, spelade kort, träffade släkten och åt mumsig mat. Inlandet är mycket speciellt med samtidigt finns det en viss charm med de små byarna. Landskapet är otroligt vackert och jag blev till och med sugen på att åka längdåkningsskidor. Eller, i alla fall att bära skidorna under armen och sätta mig ner för att dricka varm choklad och äta ostmackor.
 
  

 
Min underbara sambo och hans orginella pokerface.


Jag skulle kunna skriva flera sidor om denna lilla biograf som finns i en liten by mellan Umeå och Sorsele.
Denna gång lämnar jag dock kommentarerna osagda för att inte trampa någon på tårna. Men man kan ju undra hur mycket popcorn som går under en föreställning.  

Har din sambo någonsin köpt ett par skor till dej? Det har min sambo. Igår fick jag inte bara ett par skor, utan två par! Är det inte märkligt?! Jag har en unik sambo som är det bästa som finns. En dag i somras när jag var höggravid såg jag ett par skitsnygga skor i en butik. "De vill jag ha när vi gifter oss" bestämde jag fort. Jag vågade dock inte utmana ödet och prova skorna eftersom mina svullna fötter lätt skulle ha fastnat i dom. Detta hade Jimmy uppenbarligen lagt på minnet och igår fick jag två par skor som liknande "bröllopsskorna". Nu har jag alltså skor till bröllopet.. nu saknas bara klänning och lite annan planering. Dessutom saknas ju den där lilla detaljen som kallas frieri. Haha! Men jag räknar med att Jimmy går ner på knä inom något år. Tills dess står skorna i garderoben och väntar på att få gifta sig.

 

I övrig är allt väldigt bra med oss. Elvis sover lika dåligt på nätterna men det orkar jag inte längre bry mej om. Igår var jag och Elvis på skolan och hälsade på. Det var väldigt spännande att träffa så många vuxna människor på en och samma gång! Jag blev lite smått hysterisk. Elvis var riktigt nöjd och hade massor att titta på. Idag har vi varit och hälsat på en annan mamma och hennes lilla gosse som är i Elvis ålder. Det blev en massa prat om bajs och bröst som vanligt.

Igårkväll hände en rolig sak som jag bara måste dela med mej av. Som jag nämnt tidigare är Elvis väldigt svårsövd på kvällen och vi får verkligen kämpa för att få honom att sova. Hur som helst så hade jag vaggat honom länge i famnen och hörde hur han andades tyngre och tyngre. Tillslut lade jag ner honom i vagnen alldeles försiktigt men vågade inte ta mina händer ifrån honom,"Hämta ett mjukisdjur som jag kan lägga på honom istället för mina händer" viskade jag försiktigt till Jimmy samtidigt som jag koncentrerade mej på att hålla händerna stilla på Elvis. Jimmy går in i sovrummet och kommer tillbaka med en apa. Innan jag hinner varna Jimmy börjar apan låta alldeles förskräckligt och Elvis slår upp ögonen i panik. Jag kan inte hålla mej för skratt och börjar asgarva. "Jo du, Elvis fick en apa i julklapp som skriker högt om man trycker på apans mage, bara så att du vet" sa jag skrattande till Jimmy.



  

Jag och Elvis befinner oss i Älvsbyn sen några dagar tillbaka. Schemat har som vanligt varit fullbokat. Det är många att hinnna träffas och umgås med när vi besöker byn. Vi har i princip varit tvugna att schemalägga kisspauser för att få allt att gå ihop. Ett och annat bajskalas har dock försenat det hela.

Vi har självklart spenderat mycket tid med familjen när vi varit här i Älvsbyn. Förutom myspys med Elvis mormor och morfar har vi busat med Elvis kusin Emma. Vi har även spenderat många timmar tillsammans med Jessica och hennes lillkille Elton. Medan pojkarna har sovit har vi surrat så vi fått sår i både mun och öron.

Jag hade en liten svag förhoppning om att Elvis skulle börja sova lite bättre i och med älvsbybesöket men tyvärr verkar inget bita på den lilla gossen. Han snuttar, bajsar och leker hela nätterna men jag börjar bli van och har accepterat läget. Men om ni möter en smått förvirrad mamma på affärn eller stan så kan det vara jag som blivit knäpp.

Nu längtar vi alldeles förfärligt efter pappa Jimmy och jag kan bara gissa hur mycket pappa Jimmy längtar efter sin son. I morgon reser vi hem och lämnar en trevlig vecka bakom oss för att återgå till vardagen hemma i Umeå.  

Kvällen före julafton var jag och Elvis ute på en promenad medan pappa Jimmy jobbade. Snön knastade under fötterna och kylan bet i kinderna. Jag kunde inte låta bli att promenera i bostadsområdena i närheten och kika in i alla fönster. Julpynt och belysning prydde de flesta hemmen och många familjer var samlade. I ett fönster såg jag förväntansfulla barn räkna klapparna under granen. Det fick mej att minnas när jag och lillebror Tobias satt och räknade våra julklappar och skvallrade till varandra vad vi skulle få. När julafton kom visste vi i regel vad alla paket innehöll men spänningen fanns ändå där.

I ett annat fönster satt en ensam man vid köksbordet och slog in en julklapp. Kanske hade han varit på OKQ8 och panikhandlat en julklapp till frun i sista minuten. Tänk er hennes min när hon öppnar paketet och hittar nya torkarblad, en ask praliner och spolarvätska.

I ett tredje fönster bakade en naken liten flicka pepparkakor i köket tillsammans med sin mamma. Jag antar att mer deg hamnade magen än på plåtarna. För visst är väl degen betydligt godare än själva kakorna? Det tyckte i alla fall jag när jag var liten.

Idag har Elvis mormor, morfar och morbror kommit till oss för att fira jul. Klapparna ligger under granen och lägenheten svämmar över av godis. Det verkar en ren omöjlighet att äta upp all den mat och godis som finns hemma, men vi ska nog klara det. Kom ihåg: Det är inte det man äter mellan jul och nyår som gör en överviktig. Det är det man äter mellan nyår och jul. Med de ordens vill jag avsluta detta inlägg och önska alla en riktigt GOD JUL.

Jimmy håller på att raka av sig skägget och jag gråter inte ens. Snart åker nog det långa håret också. Själv är jag nyklippt med lugg och grejer. Elvis han kör en annan stil: han nöter bort håret genom att gnida huvudet mot saker. Det blir också fint, men inget jag skulle rekomendera till vuxna människor.