Elvis och mamma

Elvis är världens snyggaste men han har varit inne i en jobbig period och hans mamma har både slitit sig i håret, gråtit och vandrat omkring utmattad i brist på sömn. Nu har vinden vänt och Elvis har haft många bra dagar då han både sover och charmar sin stackars mamma. Han äter som en häst och dubbelhakorna överlappar varandra. Även låren har fått sig en och annan valk och det är lite osäkert vad som hör till rumpan och vad som hör till låren.  Men det är ju inte så konstigt att man blir lite knubbig när man äter varannan timma dygnet runt.

Nu befinner vi oss i älvsbyn hos Elvis mormor och morfar. Här finns många barnvakter att utnyttja. Jag har köpt mej en ny bok och hoppas att jag hinner läsa lite nu i dagarna. Försökte läsa igårkväll men somnade innan jag tagit mej igenom första sidan. Sömn är nått som jag inte fått så mycket av senaste veckorna. Elvis ammar fortfarande flera gånger varje natt och ibland måste vi upp och skutta omkring i lägenheten i 45 minuter innan han lyckas somna om.  Jag har inte riktigt haft tid att tänka på mej själv. Ibland kan jag spegla mej när jag är på någon affär och upptäcka att tröjan sitter avigt, håret är på sned och jag har torkad kräk på halsen. Livet som mamma är stressigt ibland men andra gånger är det alldeles underbart. Leendet man får på morgonen, känslan när en liten hand nyper kring ens finger eller en naken babyrumpa gör att allt annat känns oviktigt.

  
Elvis med morfar, gammelfarmor och morbror.

Äntligen har vi lyckats ta oss till Elvis pappas hemtrakter för att besöka släkten. När vi väl var där hölls även en bröllopsfest för Jimmys mamma och Janne som gift sig tidigare under hösten. Äntligen fick Elvis se sin mamma i annat än mjukisbyxor och otvättat hår. Men jag erkänner att jag var lite nervös för att han inte skulle känna igen mej i både mascara och festkläder. Festen var i alla fall mycket trevlig och Elvis gick från famn till famn hela kvällen. Eftersom både Elvis mormor och farmor var där förväntade vi oss ett och annat slagsmål om vem som skulle få hålla i denna underbara gosse men till allas besvikelse blev det inte ett enda litet faceslap. Festen var mycket trevlig och det bjöds bland annat på god mat, sång och ett bajskalas från mammas lille skithög.

Sorsele är en lustig liten håla. På lördagmorgonen skulle jag, Jimmy och Elvis gå på en promenad till affären för att köpa det sista till festen. Vi han inte mer än utanför dörren så hade vi i princip passerat hela Sorsele. På en minut hade vi passerat första affären, två minuter den andra affären och sen fanns det liksom inte mer. Längs vägen snubblade Jimmy på ett trappsteg och menade att det trappseget fanns minsann inte där när han bodde i Sorsele. Irritationen var stor, varför ändra på nått som alltid varit?! Inne på affären var det öde. Jag, Jimmy och Elvis var de enda kunderna och personalen stod överallt och hälsade glatt. Jag tänkte att "här har inge varit senda 1987 och nu är de glada över att få kunder igen". Efter 15 sekunder hade vi gått igenom hela affären och då blev vi stoppade av en personal som bjöd på cider och en smörgås. "När ni fikat klart får ni gära fylla i det här formuläret" sa han sedan. När jag såg formuläret insåg jag varför all personal stått på rad och varit så artiga. Formuläret handlade nämligen om en undersökning om hur man bleivit bemött av personalen på affären. Jag åt upp min torra smörgås och fyllde i att vi blivit bra bemötta, men att de borde agera normalt för att få ett ärligt svar. 

  
 

 
                 Lika som bär.

Jag har vunnit kringet om tutten! Dock måste jag säga att en av oss har fuskat rejält. Jag körde med ärliga kort och köpte lite olika tuttar för att testa mej fram. Då bestämde sig Elvis för att börja bita mej i brösten under amningen som protest. Det var fult gjort, men så kan det gå när man startar krig. För tillfället har jag löst probemet genom att pumpa ur mjölk och ge lillen i flaska medan mina sår läker. Att mata med flaska har även visat sig vara bra för Elvis mage. Mjöken rinner inte lika fort och han får i sig en lagom mängd istället för att tömma mina matmagasin och bli alldeles proppmätt. Att pumpa ur mjölk kan vara lite besvärligt ibland och jag kan inte undgå att känna mig som en kossa titt som tätt.  Hur som helst så är Elvis en gladare bebis nu och suger glatt på tutten då och då. Så jag ser mej själv som segrare i kriget om tutten.

När ett krig är avslutat så startar ett annat. Jag har nu återigen förklarat krig mot Elvis angåede hans sovvanor. Han älskar att somna i famnen med vaknar alltid så fort jag lägger ifrån mej honom. Hur söt han än är kan han inte sova i min famn dygnet runt så nu kör jag stenhårt på att lägga ifrån mej honom när han somnar hos mej hur många gånger det än krävs. Få se om lillen hittar på nått rackartyg i protest mot detta.

Här hemma går allt bra. Jag och Jimmy lär känna vår son bättre och bättre för var dag som går. Ibland svettas vi och sliter våra hår i förtvivland och ibland ligger vi bara och myser med med honom och njuter av att han är vår. Elvis är en riktig liten snuttegris och vill helst ligga vid mina bröst hela dagarna. Ibland känns det som att han skulle hänga kvar där om jag släppte honom. Idag var vi på första besöket på bvc. Elvis hade ökat i vikt och väger nu 3560g och är 52cm lång.

    
  

Efter nio långa och mysiga månader med en bebis i magen bestämde sig lillen äntligen för att se dagens ljus. Kl. 15.32 den första september kikade han ut och gav där med mej och Jimmy den bästa present vi kunde tänka oss på vår ettåriga förlovningsdag.

Jimmy åkte iväg på jobbet tidigt den första september. Jag låg kvar i sängen efter att han åkt och plötsligt small det till högt i bäckenet. Jag fattade inte riktigt vad som hände men förstod att något var på gång och skickade därför ett sms för att förbereda Jimmy på att han kunde bli hemringd senare under dagen. Jag steg upp ur sängen och tänkte städa lite för att se om värkarna skulle komma igång. Han inte mer än städa några minuter förän värkarna var kraftiga och jag ringde panikslagen hem Jimmy. Medan jag väntade på honom kastade jag mej av och an i lägenheten av smärta och blev chockad över hur ont det gjorde. Jag tänkte att hur ska jag klara av förlossningen om jag inte klarar av dessa små förvärkar?! Jag hade minsann läst och förberett mej på att förstföderskors förlossningar börjar med lite små värkar som sakta trappas upp. Jimmy kom hem och jag sa envist att jag skulle hinna duscha och äta. Hade ju ställt in mej på en lång förlossning där jag skulle hinna vara hemma länge i början och jag hade minsann inget annat i huvudet. JImmy tyckte dock att vi skulle åka in eftersom jag hade konstant ont. Tillslut insåg jag att vi gjorde bäst i att åka in. Väl inne på förlossningen hade jag riktigt ont och var tvungen att ligga en halvtimma på en sjukt hård säng medan barnmorskan mätte värkarna. Det visade sig att det inte var några små förvärkar jag hade, utan värkarna avlöste varandra utan mellanrum. Jag blev undersökt och det visade sig att jag redan öppnat mej 5cm på 2 timmar, inte konstigt att jag hade haft ont. Redan här bestämde jag mej för att använda ryggmärgsbedövnig för att orka med hela förlossningen. I väntan på narkosläkaren sög jag lustgas i panik. Jag var konstant hög och minns inte mycket av denna period. När ryggmärgsbedövningen började verka försvann nästan all smärta. Klädd i sjukhusets sexiga skjorta och jättetrosor passade jag på att äta smaklös sjukhusmat medan Jimmy åt butterkaka och drack juice. Han hade inte turen att få njuta av den smaklösa sjukhusmaten utan var tvungen att ta det som fanns på sjukhusets lilla affär. Strax före 12 konstaterade barnmorskan att jag var helt öppen och att vi nu bara väntade på att lillen skulle sjunka ner ordentligt i bäckenet. Bedövningen togs bort och jag hade smått panik över att smärtan skulle komma tillbaka. Värkarna kom tillbaka men denna gång var de mer obehaglida än onda. Jag dansade omkring i rummet för att hjälpa bebisen på traven samtidigt som jag och Jimmy turades om att andas lustgas och skratta åt hur rolig jag såg ut. När det var dags för att krysta ut lillen fortsatte jag att andas lustgas och tog i allt jag hade när värkana kom. Detta gjorde inte alls ont utan var en otroligt häftig upplevelse som jag gärna gör om igen. Efter 8-10 krystvärkar fick jag upp lillen på bröstet och jag och Jimmy kände oss som världens mest stolta föräldrar. Elvis vägde 3370g och var 49 cm lång.

Efter att ha fikat de berömda "grattis till bebisen-mackorna" som var alldeles för torra gick jag för att duscha av mej medan Jimmy fick njuta att mysa med Elvis. I duschen kollade jag mej i spegeln och det är en syn jag helst vill glömma. Man är inte läcker efter en förlossning. Håret spretade åt alla håll, svetten rann och magen hängde. Kände mej dock betydligt fräschare efter duschen och vi begav oss upp till bb för att bli tilldelade ett rum. Tiden på bb gick långsamt och jag kände hela tiden hemlängtan. Jimmy fick inte sova med oss på bb vilket kändes väldigt jobbigt. Tråkigt att inte få sova tillsammans hela famljen första nätterna. Upplevelserna från bb är både positiva och negativa. Jag förundras fortfarande över vissa människor som jobbar inom vården. Många passar inte alls in och vi mötte en och annan fågelskrämma under dagarna på bb. Ondagen kom och vi fick äntligen lov att komma hem. Hemma möttes vi av en nybliven farmor som hade städat och tvättat åt oss vilket var väldigt mycket värt.

För att sammanfatta förlossningen skulle jag vilja säga att det var en smärtsam men otroligt häftig upplevelse som jag är glad över att fått uppleva. Jimmy var ett enormt stöd och Elvis är hur underbar som helst.

Tack för alla fina gratulationer!